Sommar.

Jag har hittat Facebook och det är så roligt.
Har börjat få i hopp litte släkt och det känns så tryggt, hittade min faster,tremänning o kusin.
Men samtidigt är det läskigt för att det river upp gamla minnen.
Känner att jag är lite utanför fast vi är släkt, mina kusiners barn var bebisar när jag såg dem och nu har vissa skafat egna barn.
Jag har inte hunnit med eller annars har jag varit för själv upp tagen?
Tror inte det jag har haft mitt och tiden bara har runnit i väg.
Kom ihåg en kusin sa till mig, tänk den enda gången vi träffs är på begravningar, ska vi inte försöka med ett dopp nästa gång?
Ja det har tyvärr inte blivet nåt alls kan jag säga.

Jag har blivit inspirerad av en tjej på Facebook som verkligen har gått ner i vikt.
Jag tänkte kan hon bli smal kan jag så nu är det krig för andra gången och denna gången är jag mer ärligmot mig själv, jag ska värkligen göra det!
Nu ska jag på en rask promenad sen städa
Kram på er.