Jag kände honom inte men han fick upp ögonen för min egen dödlighet.
Här vandrar jag med ett liv som jag tar för givet och låter dagarna gå utan att jag gör det jag innerliggen vill göra.
Tänker det kan jag göra i morgon!
Men tänk om det inte kommer någon morgondag.
Tänk om detta är den enda dagen i mitt liv som existerar nu.
Tänk om jag behöver börja leva nu och göra det jag vill utan en sjuk dom skal lära mig att leva.
Tänk vad vill jag göra utav av den dyrbara skat jag har som kalas livet.
Vad vill jag utforska?
vad vill jag göra ?
Vad gör mig lycklig?
vad vill jag njuta av?
Vad!!!!?
Allt! Jag vill göra allt! allt som jag bara kan komma på och vill göra.
Har börjat med det NU sedan föra veckan när Kristians gick bort.
Han fick mig att inse att livet är för kort att gå i gamla fotspår och gammalt gnäll som inte leder någonstans och leva på gamla meriter som har gått ut för länge sedan.
Nu vill jag göra nya färska meriter som också de kommer att bli gamla och då göra ännu fler nya meriter som de också kommer att e.x... :) och så kommer jag att göra allt tills jag skälv vinkar av denna jord och åker upp till himlen.
Nu vill jag umgås med människor som jag trivs med och kan utvecklas med.
Nu vill jag utforska det jag inte trodde var möjligt och njuta av det till 100%
Nu vill jag inte banta längre nu vill jag äta gott och uppleva nya smaker.
Nu vill jag göra mycket i mitt liv som jag inte har gjort tidigare.
Så nu vill jag tacka Kristian att han delade med sig av sitt liv.
Vila i frid.
