Hej :)

Jag undra för mig skälv är det censur att skriva att jag är lycklig??
Att jag äntligen har hittat rätt i mitt liv.
Det känns inte som jag skryter utan att jag bara talar om för mig själv att jag har kommit in i rätt fas.
Att nu är det bara att följa flödet och njuta utta böveln av allt gott som finns på smörgås bordet och dela det med er.
Nä det kan inte vara galet eller fel det kan ju lära någon annan att ta tag i sitt liv med :)
Så jaaaaaaa jag är lycklig och det pirrar i kroppen.

Att utforska mig skälv är intressant gåva till mig själv.
Hittar nya saker hela tiden igår gick jag igenom lite om min barndom och först nu inser jag hur mycket jag har flyttat runt hos olika människor och barnhem.
Men det har lärt mig mycket.
 Att de man mötte där behöver inte följa med mig genom hela livet.
Det hade jag  förestält mig i min värd, att om jag fick en mamma där på barnhemmet så ville jag att hon skulle stöta mig genom livet och vara som en mamma för mig för alltid.

Men så har det inte blivit och jag har varit ledsen arg förbanad och anklagat mig själv att det har varit mitt fel och hennes med.
Det jag har tyckt är att hon ej vill hålt kontakten med mig och se hur det går för mig och stöta mig att ha någon som liknar en mamma(när min riktiga mamma för svan ur mitt liv när jag var 3år)att prata problem med när livet har varit svårt.
Jag har ringt upp och förklarat och hon lovade att hon skulle börja håla kontakt och det är nu 7år sedan sist.
Sista gången jag var där och hälsade på så blev jag förlamad i 6månader efter jag hade kommit hem.
Det var inre stress och det var mycket tunga saker jag upp levde där då och det var inte så många år i mellan  som jag fick reda på att jag hade asperger och jag levde i hop med en missbrukare.
Jag försökte förklara va det var som inte funkade för mig och  vad som funkade för mig.
Jag insåg snabbt att inget hade gåt in och jag ville bara åka hem samma dag för jag kände att jag inte passade in där för att jag hade förändras som person och de såg den gamla Ince.
Jag kom hem och det var första gången det kändes tryggt att komma hem, tyckte att min pojkvän för stod bättre än va de gjorde.
Det blev för mycket känslor som jag inte kunde hantera och det sate sig i kroppen så jag jobbade mig sakta till baks till att kunna gå igen.
Tack gode gud att den tiden är över att jag nu kan släppa det i från mig.
Så nu är det slut med att försöka vara med människor som tar kraft av mig
Nu vill jag bli en livs NJUTARE som aldrig för :)

Då ska jag se vad jag njuter av.
Skogs promenader.
God matt med trevligt sälskapp
Resor.
Varma sommar dagar.
Bada i hav/sjö
Skriva dikter.
Djur.
Äventyr.
och mycket mer

Ha nu en underbar dag
och
Njut av livet.